Idag fyller Jay-Z 40 år!

Hurra Hurra Hurra Hurra!

(click it)

Nattens YouTube-video

Jag har inte lyssnat så mycket på Robyn. Men jag ska, fast jag vet inte om jag gillar så mycket. Men jag älskar Robyn, hon är super!

Go hard or go home

Idag körde jag bil långväga. Ensam! Känns alltid spännande och utvecklande. Fast nu börjar jag bli så van så att det börjar bli ganska standard. Idag körde jag från Nynäshamn till Danderyd via Östermalm för att hämta upp Heidi. Roligt att köra mitt i stan och sånt där. Jag tror att mitt JAG-SKA-HA-KÖRKORT-driv kommer att göra mej till en ypperlig chaufför. Jag är ju redan bra liksom! Att kunna köra bil och vara bäst på det har alltid varit ett mål i livet som jag alltid lyckats hålla fokus och disciplin på.

Imorgon ska vi baka lussebullar och kanske mjuk pepparkaka! Förra året bakade vi också lussebullar, men mamma frös varenda en direkt när de var klara och sedan glömdes de bort… Synd, men vi har i alla fall en frys full med ett år gamla lussisar. Nja… Den här gången ska jag se till att de inte blir forslade till frysen.

Jag recenserade Rihannas skiva igår. Har ju skrivit en del om min pepphet inför hennes nya platta i bloggen tidigare, och jag blev inte besviken! Ni kommer till recensionen genom att klicka på bilden nedan.

Tittade lite på toppis ikväll också, säsong 13 med kortisarna. Avsnittet där man fick se vilka som kom till final och det blev precis de två jag har velat ända från början! Så det är roligt. Jag ska väl kanske se sista avsnittet imorgon. INGEN FÅR SPOILA FÖR MEJ INNAN, bara så ni vet. Kanske ser det nu bara för att vara på den säkra sidan. Alltid obehagligt att veta att sanningen finns där ute, när man inte själv tagit reda på den…

Min favorit från cycle 10, Anya!

Foton från New York

För en vecka sedan tog jag mej äntligen till fotoaffären för att framkalla en engångskamera som jag fick gratis på en elektronikaffär på Manhattan i New York när jag var där i juni 2008. Idag gick jag och hämtade ut bilderna, som jag fick både som riktiga bilder och på cd så att jag kan ha dem på datorn. Ganska misslyckade bilder, antingen mörka eller finger i vägen eller tråkigt motiv. Men en del blev bra, och kul att äntligen få se dem också.

Och till sist, den bästa bilden. Jag kommer precis ihåg när jag skulle ta den. Jag var uppspelt över att ha fått kameran, och tänkte att jag skulle ta bra och minnesvärda bilder med den. Jag och mamma och pappa var ute och spatserade och jag såg det gyllene fototillfället. Empire State Building och andra skrapor tornade upp sej i bakgrunden, den amerikanska flaggan vajade på en Duane Reade-butik. Turister och New Yorkers samlades vid övergångställen i korsningen. En snygg och väldigt New Yorksk gatuskylt, Eight Ave, uppenbarade sej även den perfekt. Jag poserade upp mamma och pappa och de började skratta (glada människor = bra bild!) eftersom det var lite fånigt och roligt när jag stog och rullade upp min gula engångskamera och tog oss tillbaka till 90-talet för att ta en oerhört klassisk turistbild. Så mycket hade jag bestämt mej för att det skulle bli en perfekt bild, att jag kommer ihåg allt med den. Och voila, den kunde ju inte blivit bättre! (Här finns bilden att se på i större storlek)

Dagens cproliga YouTube-video

AAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!

Dagens roliga YouTube-video

HILAAAARIOUS!

Från och med imorgon ska jag sluta att youtuba bort 90% av mitt liv. Haha. It’s so darn funny tho.

Nah mean?

Jag vill börja skriva en bok. Eller starta upp något liknande projekt. Göra något konkret som jag kan fokusera mina önskningar på så att det inte känns så menlöst att bara sitta och må illa över allt som inte är. Bygga en liten grund att placera det orealistiska på liksom. Så får det vara där, sen får jag se vad som kommer efter det.

Dagens YouTube-video

Young Hov på scen i Japan. Jag skulle gissa på 2001, efter att The Blueprint släppts, men det kan vara tidigare också.

Kolla kläderna. Kolla the kid liksom! Iklädd Jersey, bling och Rocawear när Rocawear var ren, rå hiphop. Jag föredrar helt klart the good old days om man jämför med stiligheterna som det dras runt med idag.

Och så har han Memphis Bleek vid hans sida, då precis som nu. Dame Dash struttar runt på scenen också. Fina dagar det måste ha varit när The ROC verkligen var roc solid. Roc-A-Fella 4 life…?

Jay-Z & Memphis Bleek – Jigga My Nigga & A Million And One

Dagens roliga Miley Cyrus-videos

Video nummer ett:

- Doctor, you say this is the worst entertainment crisis humanity has ever faced?

- Absolutely, Miley is a potent entertainment resource but we are overusing her!

- So what are the consequences if we don’t cut back on our Miley-use?

- Society as we know it will fail to function, goverments will collapse. Humanity will be reduced to roving tribes of barbarians, constantly searching and fighting and scowering the landscape for the last remaining Hannah Montana fashion doll or the Best Of Both World’s CD

 

Video nummer två:

The seventh thing that i haate the most about yooou… You make cardboard look cute // It’s awkward and silent, because cardboard can not speak

Ett inlägg om Twilight

Jag har gått på bio bra de senaste veckorna. Det gör mej nöjd och glad. Det är så jag vill ha det! Har säkert sett en, ibland två, filmer per vecka ganska länge nu. I veckan som börjar imorgon tippar jag på att det blir två.

Den första imorgon blir imorgon. Twilight 2 på Heron City! Ska bli roligt. Jag väntar mej dock att första filmen är bättre. Den kändes lite budget liksom, vilket resulterade i najsigt filmande som kändes äkta och inte för överarbetat. Snygga färger, snygg miljö, bra känsla.

Jag är inget fan av Twilight, jag har inte läst böckerna eller så. Jag diggade bara första filmen fett mycket. Den pirrriga spänningen i filmen är ju i en totalt egen klass och karaktärerna och deras awkwarda konversationer var klockrena. Och Kristen Stewart är bäst. Jag är nog ett Kristen Stewart-fan. Får se om det blir ansträngt i bilen hem sedan, jag misstänker att delar av sällskapet är Twilight-fans, och de går väl inte så bra ihop med Kristen Stewart-fans? Grrr, alla brudiga Twilight-fans är ju bara avundsjuka på henne, av någon knäpp anledning till och med! Vad fan, det är ju Bella som är hela filmens juvel. Inte den där Pattinson.

Anywhowayyay, ska bli roligt att se filmen. KRISTEN STEWART!

Ska bränna en best of 2009-cd att ha i bilen också. Har alltid så jävla svårt att sätta ihop mixcds när jag väl ska. Får brainosläppo, och så blir det sådär. Men men, jag har med Party In The U.S.A. i alla fall!

2012 + 50 Cent (konspirationsteori)

Idag tittade jag och Cornelia på 2012 på bio. Filmen var bra, men mer om det senare. Kanske.

Nu till något alldeles chockartat. Det har uppenbarat sej för mej att ifall jordens undergång kommer att ske på det viset så som en del folk tror, och 2012 visade, så har 50 Cent något med det att göra. Kanske inte att världen kommer gå under på grund av honom, utan mer att han har en koppling till det hela.

På väg till tåget från biografen diskuterade jag och Cornelia filmen. Jag hävdade att det skulle vara trist att bland alla miljarder människor som inte skulle få någon plats på de räddande arkerna och DÖ så skulle säkerligen många artister stryka med. I mitt huvud föreställde jag mej en värld utan nya skivsläpp av Beyoncé. Buhu.

Cornelia däremot tänkte att en del artisterna säkert skulle kunna köpa sej en plats på arken. ”Om rapstjärnorna typ skulle sälja sina pimpstora hus och då ha råd…” sa hon. Då mindes jag hur jag igår fick veta, via en intervju mellan 50 Cent och Conan O’Brien, att 50 Cent har sålt sitt 37-badrum-och-en-nattklubb-i-källaren-gigantiska hus för att skaffa sej en mindre bostad som kändes mer ”hemma”.

SHIT! 50 Cent har sålt sitt hus för att kunna köpa en plats på arken! Och alla hans äventyr in i andra businessess, Vitamin Water och biofilm och parfym och allt vad det är, har också gett han groteska summor pengar. Allt detta för att undkomma apokalypsen!!!

Väl på tåget plockade jag upp dagens skivköp för att bläddra i dem. Jag hade köpt 50 Cents nya skiva, Before I Self Destruct. På baksidan av albumet är det en bild på en stad som faller ihop. (SHIT.) På omslaget är den bild på en 50 vars hud krackelerar så som jordskorpan i 2012 krackelerade, och världen svämmades över av eld och misär. Bilderna i häftet är sedan i samma stil. Förstörda städer. Destruction!

Misstänksamma sammanträffanden, eller hur?

Men vänta bara, det är inte slut än.

För bara ett par minuter insåg jag det sista slutgiltiga tecknet, som faktiskt kan låta oss hoppa till slutsatsen att detta är inget annat än klara bevis.

50 Cents riktiga namn är Curtis Jackson.

John Cusack hade huvudrollen i 2012. Hans karaktärs namn…

… Jackson Curtis.

Jag vet. Holy shit.

Home of the lost towers, we never lost power

Youtubade de hemskaste av hemskheter häromnatten. Självplågeridriften har helt klart slagit över på mätarna.

Jag youtubade 9/11.  Att se tornen brinna och falla bäddar in hela mej i sorg och ångest, och det kan sitta i i några dagar. 9/11, alltså, jag blir bara väldigt ledsen. Jag blir ledsen av att se annan fruktansvärd misär också, men det finns ingenting som sårar mej så djupt som 9/11. Jag kommer ihåg känslan av ett sista andetag som jag fick när jag såg det om och om igen på teve när det hände. Man andas ut och det känns som att faller samman. Förintas. Det känns så när man får en chock.

New York. Älskade New York, skadat på det mest horribla sättet. Folk hoppade från infernot, och tog sina egna liv. Det kan man se på youtube. Man kan höra folks telefonsamtal, man kan höra deras panik som de fick uthärda länge innan de dog i raset. Det får man höra, när de dör.

Det är helt otroligt bestörtande. Förra sommaren när jag kom hem från mitt första New York-besök youtubade jag på 9/11. Det satt kvar i en vecka. Hemskt. Sedan dess har jag inte youtubat, för jag lärde mej hur det kändes.

Jag vet inte exakt vad som drev mej till att youtuba det igen häromnatten. Något psykologiskt behov av att möta något svårt? Samtidigt som jag lider så känner jag ju kärlek också, för staden och för dess människor.

Riktigt uschligt i alla fall, och jag hoppas att det dröjer minst ett år tills nästa gång jag ser det.